kill your darlings

Jag skrev mitt första blogginlägg någonsin den 18:e januari 2007. Det är snart
fem år sedan och det har hänt så otroligt mycket sedan dess. Jag har blivit vuxen. Jag har
gråtit ut mitt hjärta på bloggen när livet har vänt och jag har skrikit ut min lycka när turen varit
på min sida. Jag har älskat, jag har hatat, jag har funderat, jag har ventilerat, jag har varit
väldigt öppen och jag har varit hemlighetsfull. Vet ni vad? Att blogga har hjälpt mig att
bearbeta livet under dessa fem år.
På något konstigt sätt har det känts spännande att
veta att andra människor, som jag känner och inte känner, läser det jag skriver.

Men det var när jag började skriva på min årsresumé för 2011 som jag insåg att jag
vill faktiskt inte dela med mig av allt längre.
Jag vill inte ta bort namn ur sitt sammanhang,
skriva i gåtor, välja vad som ska berättas och vad som inte ska berättas. När man inte
känner glädje av att göra något längre vet man att det är dags att knyta ihop säcken,
tänka på refrängen och ta farväl.

Så det här är mitt sista blogginlägg. Kanske någonsin, kanske bara på en väldigt lång
tid. Men jag säger; tack bloggen för fem fantastiska år, men jag går vidare nu, på
självständiga ben ut i stora världen.




// S


creativity is more important than knowledge


 
jag älskar musik, att sjunga, skriva texter,
har skrivit 9 fulla tjocka dagböcker sen jag
fyllde tretton, jag har funnit en ny
hobby i att pyssla & göra tavlor.
kreativitet är fint.

trots detta så har jag "ended up with" ett kontorsjobb.
Bokföring, rapporter, resultat- och balansräkningar,
provisioner, kalkyler - you name it! visserligen är jobbet
så mycket mer - i januari åker jag exempelvis till Paris
på mässa!

men ändå, är det inte lite lustigt?

bildbombar med några av my creations!














kram



I've got a pocket full of sunshine


hade världens härligaste dagar i Portugal med mina fina





// sofia

var det bättre förr?

jag gick tillbaka och läste i bloggen, långt tillbaka, och började
fundera på om det var bättre förr. jag skrev nog lite mer utlämnande
här förr, mer känslor och mer detaljer. det hör nog till när man blir äldre,
att man liksom vill hålla lite mer för sig själv tror jag. kanske finns inte
samma behov av att berätta om sånt heller.

jag har varit lyckligt lottad i livet. läste om studenten, hur skönt det var
att efter tre hårda år känna total frihet men samtidigt vemod i att lämna
klassen och tryggheten. jag har varit iväg på resor som är minnen för livet.
läste om mig och M och blev varm i kroppen, jag var så lycklig - men är
samtidigt glad i efterhand att jag fick chansen att bli fri igen.

jag kikade samtidigt igenom en del kort på datorn och hittade detta på
miriam och mig (internskämt, moa jag hoppas du skrattar lite nu).




jag vet faktiskt inte om det var bättre förr eller inte,
men en sak som står helt klart är att jag kan sakna
dagar som förr.


/ S

pappa, thomas, tc, benke...

idag är det alla pappors dag men eftersom min pappa befinner sig på ett
soligt gran canaria just nu och inte kan få en stor kram så får han något
ännu bättre; ett alldeles eget blogginlägg! det är ju lite extra roligt med
tanke på att han faktiskt är en av mina mest trogna läsare.

min pappa har alltid varit världens bästa pappa. givetvis har det funnis
stunder i livet då man undrat vilken planet han kommer från, men det
var mest när man var trotsig tonåring och exempelvis inte fick sova i
killarnas rum i spanien.. när mamma och pappa gick isär bodde vi varannan
helg hos pappa & jag har så många fina minnen från då. när jag och frida
skulle till city och köpa smör till pappa och vi sprang hela vägen hem och tillbaka
igen för att fråga om det skulle vara osaltat eller saltat. jag minns när jag
och frida åkte med rike runt för att se pappa äga i bowling och sjunga hejarramsor.
jag minns första resan utomlands, när pappa lät oss äta nutella och popcorn
till lunch.
pappas alldeles egna restaurang "skitiga duken" som serverade
utsökta middagar. jag minns att pappa lurade oss och hällde i heinz ketchup i
en felix tub utan att vi märkte något.

efter ett tag började vi bo varannan vecka med pappa, samtidigt som han köpte
hus i aplared. pappa har alltid ställt upp & stöttat. men som med allt annat kan inte
allt alltid vara rosenrött. jag glömmer aldrig beskedet vi fick när vi var på semester
på gotland att pappa fått en propp och låg på sjukhus. efter det har inte allt varit lätt
men utan att avslöja familjehemligheter här kan vi konstatera att vi lyckades alla ta
oss igenom även svåra perioder och kanske till och med bli lite bättre människor med
mer erfarenhet om livet. pappa är stark & jag är så glad att han kämpade hårt och blev
vanliga pappa igen.

nu, när man bor i egen lya, träffas vi över middagar. nästan en gång i veckan lyckas
vi samla lilla familjen. nästa år på farsdag hoppas jag kunna titulera mig som delägare 
av lya i spanien tillsammans med pappa.

medan arbetare på parker panik-sysselsätter-sig när någon säger "TC kommer!"
vet jag om att han är så mycket mer än en hård (men rättvis) chef. han är en utmärkt
kock, han är generös, han är rolig, han är en duktig skribent och framför allt,
som redan sagts; världens bästa pappa.

PS. jag citerar pappa som funderar på framtida planer: "...kanske skulle funka eller så kanske
man skulle bli bloggare, verkar ju vara ett yrke? Eller är jag för gammal?"

pappa, du är inte för gammal och jag tycker absolut att du ska bli bloggare.

 

you can hate but never break me


jag är så glad att jag kommit igång med träningen igen -
det är så befriande att stå en timma på crosstraniern eller
sitta på motionscykeln.
promenader är nästan ännu mer befriande; det är precis
som att jobbiga tankar inte tål luft
. för de försvinner.
kroppen slappnar av. när jag går in i mina stressiga
perioder som jag gör rätt ofta behöver jag hitta mina
små luckor som är stressfria och problemfria.

idag åkte världens bästa pappa till gran canaria för att vara
borta i tre veckor. jag veeeet att han läser här, fast han inte
berättar det, så jag skickar iväg en hälsning till pappsen,
hoppas du har det bra & I love you,

/ s


efter ett par år tillsammans med mina enda två levande växer
fick de dö igår. det var efter att jag jämfört med mammas liknande
växter och insett att 1. oj, ska bladen vara gröna, inte gula.
2. oj, ska det vara fler än 4 blad? 3. oj, jag kan nog inte sköta blommor.
som jag införskaffade dessa två PLASTblommor,
och jag tror att vi kommer trivas utmärkt tillsammans.


so little time, where do I begin


helgen som varit har faktiskt
varit den bästa på väldigt länge.
halloweenfesten i fredags var helt
fantastisk - alla hade verkligen gått in för
att klä ut sig och det var dans och
party fram till fyra på natten.

igår var vi på mässa i gbg som handlade
om att köpa hus/lägenhet utomlands.
gode gud så mycket jag vill ha en lya i
Spanien
. man har så där romantiska
föreställingar om att man skulle ta långledigt
och åka ner till sitt casa där och skriva en bok.
eller gå och bli kär i nån spanjor eller nått.
det lär ju hända tvåtusenaldrig, men åka ner
på miniweekends och över somrarna känns
mer realistiskt. vi får se hur det går!


här kommer några bilder från
i fredags.. av någon märklig
anledning slutade jag ta kort
efter halva kvällen, hoppas
angie har fler!























det jag älskar

jag har nog knappt aldrig skrivit ett hyllningsinlägg till livet i den här bloggen.
det hänger ett hjärta på min spegel, där det står "njut av livet". jag glömmer
nog det ibland. det är synd, för det finns så mycket i mitt liv som jag älskar

jag älskar min mysiga lägenhet. min lilla etta med sovloft & röd-kaklat kök.
min lya betyder frihet för mig. det kommer alltid vara här jag bodde själv 
första gången i mitt liv och kom närmare mig själv.

jag älskar att jag har fått må bra i livet. det enda jag förlorat är en njure, och
den klarar jag mig utmärkt utan. med vissa undantag har även min familj och
mina vänner haft lika mycket tur i livet. 

jag älskar mitt jobb. frinabfamiljen som jag inte skulle vilja vara utan. jag är 
så stolt över mig själv!
jag har faktiskt jobbat mig från fabriken in till kontoret
som orderläggare, till ekonomiassistent och snart till controller. jag är tacksam
att jag får möjligheter att resa i världen, gå frinab-högskolan & varit så lyckligt
lottat med underbara arbetskamrater. 

jag älskar att bo i villastan. mina bästa vänner finns på gångavstånd. jag är nere
mitt i borås på två minuter. 

jag älskar givetvis min sjukt fina familj och mina världsbästa vänner.
det finns inget bättre. 

jag älskar att jag haft tur med kärlek i livet. jag har fått älska och bli älskad, 
fått lämna och bli lämnad, varit kär, varit olyckligt kär, försökt både en och 
två gånger, insett vad jag gillar och vad jag inte gillar och insett att det finns
ingen stress i att hitta min soulmate - han kommer när han kommer och tillsdess
njuter jag av ensamhet. 


sen finns det såklart tusen saker till som jag älskar. 
som jag inte skriver här. 
enda anledningen att jag vill fly härifrån ibland, är för
att jag är så rädd att jag missar massa saker ute i stora världen
júst för att jag trivs så bra i lilla borås.

men vi glömmer det idag. 
för idag bara jag älskar mitt liv.







 

det är höst & jag längtar efter något annat än det här

den här helgen bestämde jag mig för att bara göra sådant
jag tycker om och som får mig att må bra. igår var det myskväll
hos josse med fina tejer, imorse var jag på gymmet, lunch
och häng på stan med sara och angelica, en timmes promenix
i höstkylan (gud man känner att man lever då!) och nu är det
ljus tända i lägenheten. planen för kvällen är en film och en ny bok.
det var längesedan jag var hemma en lördagkväll, men det är skönt.
väldigt avslappnande.

senaste tiden i bilder;


kattvakt åt världens bäst Selma


ny klänning & ny hårfärg!


jag,moa & jimmy sjöng och spelade på Oliwers dop


förbereder för hösten i lyan..


en svettig sofia på gymmet


sötaste Oliwer hälsade på med mamma Louise på jobbet och jag fick en kramstund!


blir fler kalla höstpromenader med melissa horn tror jag..





KRAM!

alltid förberedd för storm




"men jag behöver dig, kom hit och rör om
jag behöver nått att skriva om

jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag"






det gör ont en stund på natten

hej,

sedan sist har jag färgat håret. blivit mörkare, nästan ljusbrun istället för blond.
det känns bra. jag välkomnar faktiskt hösten nu, längtar efter att tända ljus, ta
på en tjock tröja och krypa ner i soffan. samtidigt längar jag bort igen, till
värme och nya platser. det låter kanske deppigt och det är det kanske men jag
funderar mycket på varför jag stannar här. men jag finner väl svar på mina gåtor
tids nog.

någon som hjälper till med just det är melissa horn som släppt ett nytt album
med lika självutlämnande texter som vanligt. man känner igen sig, undrar om
det inte är så att hon läst min dagbok.

"har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av"


det händer massa roliga saker i mitt liv, som jag kanske inte skriver om, det
är på något sätt inte lika inspirerande att berätta om.
men en rolig höst väntar runt hörnet. blir förmodligen och förhoppningsvis
weekend i både Portugal, för att hälsa på Jonna, och Barcelona för att hälsa på Melinda.

en weekend i Moskva hade inte varit fel det heller... Av någon helt konstig anledning.

/ Sofia





när jag höll på att drunkna, tänkte jag på dig


jag känner faktiskt inte för att skriva här idag.
så jag vet inte varför jag gör det.
jag är hemma från turkiet, önskar att jag var
nån annanstans.

imorgon är det måndag igen.









vart jag mig i världen vänder



Turkiet, Alanya, 13-20 september med världens
bästa mamma och världens bästa systrar.


fade into darkness


igår gick jag och mina fina vänner sjömarkskampen,
utklädda till inget mindre än ett luciatåg.
det är sånna här saker man minns länge i livet,
lite crazy, lite annorlunda men väldigt väldigt roligt.

annars har jag haft en mysig helg.
ni vet ibland kommer man på sig själv med att
tänka, i en viss situation eller på en viss plats,
eller med en viss person, att man bara skulle
vilja stanna tiden, glömma alla måsten och allt jobbigt,
och bara stanna där ett tag.

just nu längar jag bara ihjäl mig till tisdag när
vi åker till turkiet.




kram
sofia

let's get rich and build our house on a mountain making everybody look like ants


hej,
halva förra veckan spenderades i huvudstaden med fina kollegor.
vi stod på formex-mässan torsdag till söndag och sålde in NUD collection
till massa butiker & designers runt om i Sverige (och världen).
förutom hårt arbete på dagarna var det full fart på kvällarna; middag
på gondolen, café opera, berns, femtiofyra, snaps, sheraton, mexikanskt,
zanzibar.. you name it! efter alldeles för många nätter med alldeles för
lite sömn känner jag mig helt slut i kropp och själ.

jag skulle behöva sova ett par dagar. jag längtar sjukt mycket tills på tisdag,
när jag sitter på ett flyg till Turkiet. en vecka med sol & bad kommer sjukt
lägligt just nu, när det enda jag gör är att stressa omkring här hemma.
jag är trött på att stressa. på att aldrig hinna det man vill göra. på att aldrig
sova så många timmar som man vill sova. på att aldrig hinna med så mycket
på jobbet som man skulle behöva. jag är helt enkelt trött.

och lite grinig idag. förlåt.



avslutar dagen med att säga GRATTIS till min fina Moa.
jag är så glad att jag har får bli äldre tillsammans med dig, år efter år.
tänk när vi var 14-15 år och flummade runt. när vi blev 18 år och var på
trägårn varenda helg. jag ser med spänning fram emot våra kommande år
och vad de har att bjuda på.
Moa, I LOVE YOU!


Puss
/ Sofia

RSS 2.0