I won't stop asking until I die




idag är jag lite trött faktiskt. dels fysiskt (även om jag sov
till två typ..) men mest trött i huvudet och i hjärtat faktiskt.
det fanns någon för många år sedan som jag var helt sjukt
kär i förstår ni, men 6 år kan göra mycket med människor
och med omständigheter. jag tycker bara det är så orättvist
att detta blir mitt fel för egentligen avslutade du det här
för flera år sedan.

och just nu får jag panik av allt seriöst.
jag är 20 år, den bästa tiden i mitt liv är nog nu.
jag har ett jobb där jag utvecklas för varje dag,
jag har en lägenhet där jag kan ha sjuka förfester
varje helg om jag vill, jag är singel och bestämmer
helt och hållet själv allt i mitt liv. jag kan träffa 1000
killar om jag vill (fast det vill jag inte) eller inte
träffa någon alls om jag tröttnar.

och just nu vill jag ha det så & jag tänker INTE
be om ursäkt för det.
(eller för att du kom på något 6 år för sent)




.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0