say goodbye
hej, det var ett tag sen.
jag har kommit fram till att det inte är lika roligt att blogga när man mår bra, är lycklig och trivs med livet som när man är lite deppig, trött och olyckligt kär. jag är absolut inte deppig, ännu mindre trött och så långt ifrån olyckligt kär som man kan komma. jag tror att läsare/besökare tröttar på att läsa en blogg som mest innehåller "åååh jag är så kär och han är så söt".
å andra sidan skriver jag här för min egen skull, för att ventliera mig och samtidigt kunna berätta för omgivningen vad som sker i mitt liv. en bra kombination. men jag tränker aldrig direkt på vad jag ska skriva för att bli uppskattad, och jag tänker nog inte börja med det nu heller.
jag tänker i stället skriva om svårigheten med att lägga sitt förflutna bakom sig. ibland blir jag förvirrad och vet inte vad som är svårats; att lägga sitt egna eller någon annans förflutna bakom sig? ni vet väl hur man kan älta något fram och tillbaka? tänk om det hade blivit så istället, tänk om jag hade sagt det, tänk om inte han hade gjort så osv... dessa tankar kan ju äta upp personen i från inifrån och bli det som man lägger fokus på. och det är ju så fruktansvärt onödigt, har jag resonerat mig fram till.
VI LEVER NU. nu nu nu. nuet. sen när började människan sätta nuet i fokus? vi lever hela tiden för någonting som ska hända längre fram. när barnen är små ska de lära sig saker för att bli smarta så snabbt som möjligt och man leker mindre och mindre nu för tiden. hela tiden i sin fortsatta skolgång pluggar man och glömmer bort att vara trotsig tonåring för att man ska få bra betyg och komma in på rätt linje. på gymnasiet strävar man efter toppbetygen, eller slappar för att man ändå bara ska jobba sen. när man jobbar sparar man pengar för att ha i framtiden. när man bli äldre början man pensionsspara. när ska vi ha riktigt skoj då? shoppa upp alla pengarna på lönedagen och ta en rest resa för sparpengarna?
/S
jag har kommit fram till att det inte är lika roligt att blogga när man mår bra, är lycklig och trivs med livet som när man är lite deppig, trött och olyckligt kär. jag är absolut inte deppig, ännu mindre trött och så långt ifrån olyckligt kär som man kan komma. jag tror att läsare/besökare tröttar på att läsa en blogg som mest innehåller "åååh jag är så kär och han är så söt".
å andra sidan skriver jag här för min egen skull, för att ventliera mig och samtidigt kunna berätta för omgivningen vad som sker i mitt liv. en bra kombination. men jag tränker aldrig direkt på vad jag ska skriva för att bli uppskattad, och jag tänker nog inte börja med det nu heller.
jag tänker i stället skriva om svårigheten med att lägga sitt förflutna bakom sig. ibland blir jag förvirrad och vet inte vad som är svårats; att lägga sitt egna eller någon annans förflutna bakom sig? ni vet väl hur man kan älta något fram och tillbaka? tänk om det hade blivit så istället, tänk om jag hade sagt det, tänk om inte han hade gjort så osv... dessa tankar kan ju äta upp personen i från inifrån och bli det som man lägger fokus på. och det är ju så fruktansvärt onödigt, har jag resonerat mig fram till.
VI LEVER NU. nu nu nu. nuet. sen när började människan sätta nuet i fokus? vi lever hela tiden för någonting som ska hända längre fram. när barnen är små ska de lära sig saker för att bli smarta så snabbt som möjligt och man leker mindre och mindre nu för tiden. hela tiden i sin fortsatta skolgång pluggar man och glömmer bort att vara trotsig tonåring för att man ska få bra betyg och komma in på rätt linje. på gymnasiet strävar man efter toppbetygen, eller slappar för att man ändå bara ska jobba sen. när man jobbar sparar man pengar för att ha i framtiden. när man bli äldre början man pensionsspara. när ska vi ha riktigt skoj då? shoppa upp alla pengarna på lönedagen och ta en rest resa för sparpengarna?
/S
Kommentarer
Postat av: Frida
det känns väldigt bra att veta att du är lycklig så du får gärna skriva mer om det! jag håller med dig om shoppingen på lönedagen, ska vi? ;)
Trackback
