and if you don't love me
Imorgon ikväll amerikansk tid kommer jag sitta på ett flygplan och återigen lämna USA bakom mig. Vid det här laget jag har upplevt en hel del i det här stora landet i väst. Förra gången var det så mycket nytt, så många nya människor och nya relationer. Denna gång, har jag mer vårdat det jag byggde upp sist. Jag har kommit familjen Ruud ännu närmre och lärt mig mer om gatorna jag går på här. Jag hittar lika bra i Hollywood nu som jag hittar i Stockholm, och jag är rätt haj på vår huvudstad.
Jag mejlade med Nancy och i ett utav mejlen skrev hon:
"It's difficult to belive that this time we really will not see you for a long time. I try not to think about it. It was a joy to have you visit. We miss you"
Det är ju lite så det känns i den där muskeln som kan göra så ont och slå så snabbt.
Jag har kommit fram till att det finns inget bra tillfälle när det gäller att prata om svåra saker. man kan vänta och vänta, men det kommer ändå vara lika jobbigt.
Jag mejlade med Nancy och i ett utav mejlen skrev hon:
"It's difficult to belive that this time we really will not see you for a long time. I try not to think about it. It was a joy to have you visit. We miss you"
Det är ju lite så det känns i den där muskeln som kan göra så ont och slå så snabbt.
Jag har kommit fram till att det finns inget bra tillfälle när det gäller att prata om svåra saker. man kan vänta och vänta, men det kommer ändå vara lika jobbigt.
Kommentarer
Trackback
