sofias

hej,

i torsdag hände det som jag kanske egentligen både befarat och längtat efter i tre långa men ändå korta år på sveneriksonsgymnasiet. jag tog studenten, slutade skolan, lämnade tryggheten. jag vet inte ens om jag ska försöka förklara här hur det kändes och vad jag upplevde under dagen - ni kommer ändå inte förstå. champange-frukost hos amanda, prommenad till skolan, betyg & prat, cermoni i boråshallen, springa ut på trappan, åka lastbil genom stan, ha student"mottagning" hemma, förfesta hos fanny, grand, kall väntan på taxi, mys och sova. det var min dag i korthet men den kändes som den längsta och mest händelserika någonsin. jag fick stipendie också, vilket var väldigt förvånande. för förtjänstfulla insatser - vad det nu betyder. en sak är glasklar: JAG KOMMER SAKNA EP05 som jag aldrig saknat någon innan.

som vanligt så hoppar jag in i något nytt så fort något annat tar slut. det är helt sjukt när jag tänker efter, att jag aldrig kan vara själv, bara jag, endast sofia. egentligen är det alldeles för tidigt för att yttra ett ord - men aldrig trodde jag väl att jag skulle hamna där jag är nu. och jag trivs rätt bra. som jag sagt så många gånger förr så får vi väl se vart vinden blåser.
 
på måndag blåser vinden mig till USA. jag längtar efter min family Ruud.


jag glömmer aldrig det åsa sa.
"jag tror inte att lycka är något som kommer till en som en vinst på en bingolott. jag tror att man får kämpa för att bli lycklig. och jag hoppas verkligen att ni kommer finna lyckan en dag..."



nya människor, nya ställen och nya känslor föder nya funderingar och ny oro.