när tre långa år går mot sitt slut
för första gången på tre år känner jag den där känslan av frihet som man mår så bra av. då pratar jag om att kunna ägna kvällen åt precis det man känner för, inte behöva planera morgondagen i detalj och kunna, utan dåligt samvete, göra absolut ingenting en stund. ÅH! jag är fri som en lalalalala fågel.
vi hade sista provet idag och det var oroväckande lätt. kanske hade lars skrämt upp oss för att vi sedan skulle tycka att ett lagom svårt prov var ganska lätt. han har nog en tanke bakom det mesta. vi hade också vår sista lektion med vår älskade Åsa. hon ville inte alls prata om att det var sista lektionen, hon sa att hon skulle börjat gråta då. så istället valde hon att berätta om sina alpackor vilket var ett betydligt roligare än tanken att det var sista gången klassen hade en svensklektion..
glädjen i klassen gick inte att ta miste på idag men samtidigt ser man hur vissa har lite vemod i blicken. vi kan ju inte riktigt låta bli att undra hur det blir att inte träffas varje dag längre. enda anledningen att dessa tre år, trots allt sjukt jobbigt, har varit de tre bästa åren i mitt liv beror ju på klassen. helt klart. och så lite usa också.
resten av kvällen blir det till att inte göra nått (det jag lägtat efter så länge), imorgon är det träning och på kvällen fest. söndagen är oplanerad förutom solning med angie. kan inte minnas när jag hade en pluggfri helg senast! UNDERBART, är det rätta och avslutande ordet.
/ S
vi hade sista provet idag och det var oroväckande lätt. kanske hade lars skrämt upp oss för att vi sedan skulle tycka att ett lagom svårt prov var ganska lätt. han har nog en tanke bakom det mesta. vi hade också vår sista lektion med vår älskade Åsa. hon ville inte alls prata om att det var sista lektionen, hon sa att hon skulle börjat gråta då. så istället valde hon att berätta om sina alpackor vilket var ett betydligt roligare än tanken att det var sista gången klassen hade en svensklektion..
glädjen i klassen gick inte att ta miste på idag men samtidigt ser man hur vissa har lite vemod i blicken. vi kan ju inte riktigt låta bli att undra hur det blir att inte träffas varje dag längre. enda anledningen att dessa tre år, trots allt sjukt jobbigt, har varit de tre bästa åren i mitt liv beror ju på klassen. helt klart. och så lite usa också.
resten av kvällen blir det till att inte göra nått (det jag lägtat efter så länge), imorgon är det träning och på kvällen fest. söndagen är oplanerad förutom solning med angie. kan inte minnas när jag hade en pluggfri helg senast! UNDERBART, är det rätta och avslutande ordet.
/ S
Kommentarer
Trackback
