sofias

jag vet inte vad som skrämmer mig mest; att någon kan förändras till en
annan människa, eller att någon inte förändras det minsta.
som alltid blir jag helt förbluffad över hur man kan komma tillbaka till något
efter en lång tid och inse att det enda som ändrats är jag själv. jag trodde
inte att det fanns någonting alls att komma tillbaka till nu, men livet är lustigt,
eller hur?

i helgen var det skönt att var fri, självständig och ta sina egna beslut. det slog
mig att jag verkligen kan göra vad jag vill precis när jag känner för det.
och det gjorde jag.




(men ibland kan jag sakna en trygg famn när stormen kommer)
- tur att mina stormar inte blåser så ofta längre.