sofias

"du har ett ansvar i livet - att älska dig själv, så gott du kan.
det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet.
ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig. det är svårt.
för de som inte lyckats bli fulla av avund och gör allt för att du inte
ska kunna älska dig själv. (...) 

men lika lite som du är skyldig dem lycka är du skyldig till deras olycka.
du har bara dig själv och ditt enda uppdrag är att vara du. om du inte
lyckats förut kan det vara en strålande bra årstid att börja på.

livet är en ensamgrej. allting har ett slut; påsklovet har ett slut, sommaren,
en bra film har ett slut. och när det är över är du ensam igen. då och då är du ensam.
den enda du kan komma tillbaka till är ensamheten och du måste älska den.
för om du gör det, kan allt annat få vara hur bräckligt som helst. (...)

det har ju inte människan, vi har ett fantstiskt minne. men det kan tyckas
ganska meningslöst om vi ältar det istället för att bara låta det vara.
att älska dig själv är ingen satsa-på-dig-själv grej, det är en du-duger-som-du-är grej. (..)

det är underligt hur vissa meningar blir klyschor, bara för att de har
sagt så många gånger. hur ord blir innehållslösa - inte för att de har upplevts
utan för att de har slitits verbalt. det är dags att uppleva klyschorna. (...)

det här är lars winnerbäck, för sista gången i transit i P3"





.