nostalgitripp
okej, jag erkänner. jag är lite tragisk. för kl är tolv en lördag kväll/natt och medan alla andra är ute och dansar häcken av sig sitter jag här hemma, all by myself.
min kvällssysselsättning (förutom satc) blev att läsa igenom alla min inlägg jag skrev på resdagboken när jag var i USA med klassen för ca ett år sedan. vilken resa! jag är glad att jag skrev så ofta och så utförligt för det finns nog inget under resan som jag inte fick ner i ord. jag satt här och log, skrattade för mig själv och mindes. jag skrattade som mest åt minnet när vi utmanade angelica att äta ett pommes dränkt i ketchup (hon hatar ketchup). hon antog utmaningen och vann 3 dollar, alltid något! jag skrattar också åt mamma & pappas kamp i kommentatsfältet. mamma försökte få mig att dra ner på shoppigen medan pappa gav mig ryggdunkningar och uppmande till övervikt på resväskorna. och familjen Ruud. de gjorde verkligen inte rätta för sitt efternamn under de veckor jag bodde & levde hos dem. underbara människor.
ett minne för livet är inte nog. känns så svagt & non-powerfull i detta sammanhang.
min kvällssysselsättning (förutom satc) blev att läsa igenom alla min inlägg jag skrev på resdagboken när jag var i USA med klassen för ca ett år sedan. vilken resa! jag är glad att jag skrev så ofta och så utförligt för det finns nog inget under resan som jag inte fick ner i ord. jag satt här och log, skrattade för mig själv och mindes. jag skrattade som mest åt minnet när vi utmanade angelica att äta ett pommes dränkt i ketchup (hon hatar ketchup). hon antog utmaningen och vann 3 dollar, alltid något! jag skrattar också åt mamma & pappas kamp i kommentatsfältet. mamma försökte få mig att dra ner på shoppigen medan pappa gav mig ryggdunkningar och uppmande till övervikt på resväskorna. och familjen Ruud. de gjorde verkligen inte rätta för sitt efternamn under de veckor jag bodde & levde hos dem. underbara människor.
ett minne för livet är inte nog. känns så svagt & non-powerfull i detta sammanhang.
Kommentarer
Trackback
