sofias

förr i tiden tror jag att jag tyckte det var lättast att bygga upp nått slags
staket runt min känslor, och inte visa någon om man var sårad eller ledsen.
det var bara speed 110 & försöka komma vidare med sitt liv om man mötte
en motgång.

den här gången är det annorlunda. dels för att jag faktiskt aldrig blivit så här
sårad förr och dels för att det har betytt så mycket under en så lång period.
om någon (även om det är den du älskade mest i världen och även om du kan
verka blåst) dumpar dig har du rätt att må dåligt. det är inte pinsamt.

den här gången har jag bestämt mig för att det är OKEJ att vara ledsen.
det är OKEJ att säga att jag har blivit dumpad, att det var hans beslut och att
det gör ont i hjärtat att veta att han redan träffar andra tjejer. det är OKEJ.

det är också okej att sluta göra allt för att få honom att inse att han begått sitt
livs misstag. det är okej att göra något som du tror kan få honom att inse att han
gjort helt rätt. för det är inte dig det hänger på längre.

jag tycker att det finns människor som är inblandade i detta som har hanterat
detta på helt fel sätt, inte sett till den andras känslor & kanske gått vidare för
fort med tanke på att vi nyss pratade om att dela våra liv tillsammans.
men vet ni vad? jag kan inte vara arg för det. men jag kan vara ledsen.

och det är jag. och det är OKEJ.









jag & angie på trägårn (jag är verkligen lyckligt lottad. jag har världens bästa vänner)