sofias

jag sitter hemma en lördagskväll helt själv.
och det vet vi ju alla vad det innebär.
tankar. tankar tankar. tankar tankar tankar.
i massor. skrev lite i min dagbok innan. som
alltid när jag får tid över och känner dåligt samvete
för att jag inte kommer minnas vad jag kände nu
om 10 år. min dagbok är bland det viktigaste jag har.
jag läste vad jag skrev när m gjorde slut.
hjälp, det gjorde ont i mig. i hela kroppen. det var som
att läsa om någon annan. kändes så sjukt nu att det
faktiskt var jag. då kunde jag aldrig tänka mig att jag
skulle sitta här nu med ett lätt hjärta. ett hjärta som går vidare,
varje gång. på något sätt. men för en sekund blev jag lite arg också.
jag väntade för sjöven på honom i 6 månader bara för
att få hem en m som inte var kär längre.
men jag tryckte bort dom känslorna.
man kunde ju inte veta då. eller hur?
men frågan om jag hade gjort om det med facit i hand,
vet jag inte svaret på. och jag är så stolt över mig själv,
vet ni det? helt sjukt duktig jag är, som har lärt mig att
inse vad jag mår bra och vad jag inte mår bra av.
det visste jag inte förr och det kan göra mig ledsen.
jag kanske är 19 år, men ibland känner jag
mig 100 år äldre. jag känner mig gammal när jag tänker
för mycket och ung när jag är ute och dansar bort mina
bekymmer varje helg. och ibland, kan jag precis som melissa
horn önska att jag var en sån som inte tänkte alls.

det vore väl skönt?
både för mig, som slapp tänka.
och för er, som slapp läsa.

(det är inte bara bekymmer jag sitter och tänker på
här. jag tänker på mysiga stunder med mysiga personer
och hoppas på fler. snart)

/ jag har satt moa på att göra en bloggdesign till min
utlämnande och privata (som jag borde göra lösenordsskyddad)
blogg. bra va?


(moa, den här bilden är till dig. vill ha den som header. he he.)