sofias

jag har suttit en stund och läst i bloggen, långt tillbaka..
några månader. jag inser som vanligt att jag skriver mycket bättre
när jag inte är så glad. när jag mår dåligt. när något jobbigt hänt.

så det senaste måste min blogg ha varit jättetråkig att läsa.
jag vet inte om det är jag eller förutsättningarna som har ändrats
men jag är lyckligare nu för tiden. jag tror jag har hittat min plats
i livet, for now. om ett tag, om några månader, år, dagar vad vet jag,
vill jag säkert byta jobb, flytta eller skaffa pojkvän.

men just nu, så trivs jag med livet. jag kan tänka mig att alla med
pojkvän har svårt att tro att man kan vara verkligt lycklig som singel
för det kan jag erkänna att jag trodde. men det jag inte visste då var
att förhållanden kan ju vara så sjukt mycket sämre än ensamhet. och
att vara singel innebär ju oftast inte ens ensamhet utan tvärtom.
jag läste att jag skrev när det tog slut med han som vi inte nämner vid
namn att det är skönt att vara ensam när man inte blir lycklig av att vara två.

det är lite så det känns nu. jag kan bli arg på honom ibland för att
han förstörde min bild av kärlek. kärlek funkar fasiken inte så och
det vet jag ju egentligen. ändå mår jag dåligt när jag föreställer mig
hur det skulle vara att bli kär i någon nu och bli tillsammans.
vill inte vill inte.


kanske bara inte har träffat the one.
då kanske jag inte hade fått panik
när jag tänkte på hur allt förändras från
"jag" till "vi" och hur mina egna drömmar
ersätts med gemensamma.




(det finns bara en endaste person i hela världen som jag
skulle kunna föreställa mig just nu, skulle lyckas få mig att ändra
min inställning, men det är bara för att han är han & alltid
kommer vara & inte för att jag är kär på något sätt..)