sofias

vet ni vad jag kan känna ibland?
att jag ångrar att jag inte gick sönder
mer när M gjorde slut. jag tänkte hela
tiden att om det tar slut mellan oss så
kommer det inte vara som förr. jag
kommer inte börja träffa andra fort,
eller en månad senare undra varför jag
var så ledsen över att vara utan honom.

sanningen var den att det var det värsta
som hänt mig i hela mitt liv. och det är
det fortfarande. det borde inte ha gått
så lätt att glömma. jag ångrar att jag inte
tog ut alla mina sparpengar, alla fonder,
tömde lönekontot och åkte iväg. nånstans.
för att bearbeta. hitta mig själv.

ni vet, allt det där som dom gör i filmer
när något hemskt händer en.
ändå så blev det precis så som jag inte
ville att det skulle bli. jag kastade mig in
i något nytt och hade en ny pojkvän
vid jul. jag ångrar mig så det gör ont i
kroppen.

och då är jag ändå ingen som ångrar sig
annars.

visst är jag väl glad för mig egen skull att det
gick över fort, den hjärtesorgen jag hade.
men jag är lite rädd, att det trots allt
kan gå så fort. att glömma.

något som betydde allt.


/ S