sofias

hej,

nu sitter jag i mitt rum, ensam, med ett tänt ljus. i mitt fina spets-sov-linne
och favvotrosorna. all dressed up for nothing, som jag sa till frida igår.
men är det ändå inte lite mysigare, och somnar man inte lite skönare, om
man känner sig snygg? äsch, bara en teori.

har tänkt mycket på två saker. för de första, så jäkla dåligt jag
hade det i mitt senaste relationship. den killen gjorde ingenting annat
än att trycka ner mig, och sedan göra det värsta möjliga. visst, jag kan
fortfarande minnas vissa saker som han sa, och gjorde, som fick mig
att bli den lyckligaste i världen. men nu snackar vi kanske en gång av
hundra att det hände. varför slösade jag så mycket tid på något jag
visste skulle ta slut? kan kännas jäkligt onödigt med facit i hand.

och sen har jag tänkt på förhållandet innan det. hur skukt man reagerar
när någon man älskar över allt annat vill avsluta. jag sa "du FÅR inte göra
så här. det får du bara inte, jag vägrar, jag tillåter inte det". precis som att
det beslutet låg i mina händer. jag har en fin vän som gått igenom nästan
precis samma och hon sa likadant, man vägrade. ens hjärna kan bara inte
få in att så här är det faktiskt. nej nej nej, det går inte.

och jag förundas över hur något som krossade mitt hjärta så fullständigt
kan gå över så relativt fort ändå. ett år senare gör det inte ens det minsta lilla
ont när jag ser honom och jag är glad för att han funnit kärlek igen.

är inte människan bra konstig egentligen?
allt är så utbytbart.



jag vill tillbaka till spanien när jag ser denna.



/ S