sofias

Det är kanske jätteklyschigt att skriva en nyårsresumé (och den kommer bli lång
mina vänner) men jag tänker trotsa det och göra det ändå. För min egen skull
och ingen annans. Det har varit ett sanslöst händelserikt år med de djupaste
dalarna och de högsta bergen. En resa och en längtan under våren, en
förälskelse som släcktes i juni, en fri, galen men ändå vardaglig höst, en saknad
av londonvän och en tillbakavunnen kärlek i december. Det har varit ett
händelserikt år tvåtusennio.


Förra året avslutades och det nya påbörjades hemma hos Jonna med underbart
sällskap och god mat. Min dåvarande kärlek var fortfarande på andra sidan jorden
men jag minns att jag och en annan medlem i ”ensamma-flickvänner” skrålade
tillsammans på tolvslaget; i år kommer dom hem! Besvikelsen var stor när donken
var stängd och vi inte fick våra cheese men jag minns att jag var lycklig här -
för mina fina vänner och det nya året.

Det var mycket saknad under årets första månader. Jag hjälpte pappa med farfars
flytt, hängde med Daniel i stan, tog farväl av parismänniskorna den 17 januari och
tog tag i min träning på friskis. Februari bjöd på jobb på H&M i två veckor och den
14:e hade jag och moa farvälförfest i kvartersstugan. Det var äntligen, äntligen
dags för oss att ge oss ut på äventyret i asien och australien. Vi avverkade
Thailand, Malaysia, Bali och Australien på tio veckor och jag har inte många gånger
i mitt liv varit lyckligare än under resan. Frida hängde med två veckor i thailand och
M och hans vänner mötte upp oss för gemensam semester på koh chang. Jag minns
att det var härligt att ses igen. fruktansvärt härligt. Jag & moa fick också sällskap ett
par dagar i patong av C och hans gäng. Roligt så här med facit i hand. Får man
tacka någon i en nyårsresumé? I så fall vill jag tacka min underbara vän Moelimoa
för en oförglömlig och sjukt rolig resa. Jag packar ner många konstiga & härliga minnen
i min ryggsäck.

Jag fyllde ett år äldre i april och den andra maj landade vi på svensk mark igen. Båda
dessa händelser firades de 9 maj och oron för arbetslöshet släppte när jag lyckades
skaffa inte bara ett utan två jobb inför sommaren. Min M kom hem den 13 maj & jag
minns känslan så väl, så väl. Under sommarens första veckor sålde jag jordgubbar
utanför Coop och övergick sedan till att rensa rabatter, klippa gräs och göra annat
som en vaktmästare/fastighetsskötare gör. Jag nöjde mig inte med två jobb utan
fortsatte också att extraknäcka på ellagården.

Midsommar firades i Varberg på Getterön med ett glatt gäng. Någonstans här
började det knaka i min bubbla av lycka och förälskelse och den 30 juni bestämde M
att vi inte skulle spendera våra liv tillsammans. Det var en tung period efter det då jag
fick lära mig hur lätt man kan sluta älska och hur snabbt livet kan vända. Det är svårt
att skiljas från något man trodde skulle räcka hela livet. Älskade Angelica lyfte världen
från mina axlar en helg i juli och tog med mig till varberg. Jag blev inte ens
förvånad när C kom in i bilden igen, hur skulle det annars vara? Neil kom ända från USA
på besök under en vecka  till ett somrigt borås. Den 29 juli är ett datum att minnas –
jag fick för första gången sätta mig själv i en bil och köra iväg. Körkortet måste vara det
härligaste lilla kortet i världen.

Angelica flyttade hemifrån i augusti vilket öppnade lite av en helt ny värld. Många
förfester och annat mysigt har ägt rum hemma hos henne sedan dess. Det blev en
liten mini-semester med Frida och resten av familjen i Varberg och visst är väl sommaren
en härlig tid att vara singel på? Det tyckte jag i somras och utnyttjade min nyfunna
frihet till max. Jag och angelica gjorde favorit i repris och skakade vett i entreprenörersettorna
en fredag i augusti. En grå dag i september lämnade Moa sverige och åkte till london.
Det blev långa veckor utan henne hemma. Den tionde fick jag jobb genom Söder & Co på Frinab. 
Jag, Madde, Emelie, Linnea och Maria förvandlade oss till överlevare och tog oss
an sjömarkenkampen. En rolig dag och kväll och här omkring insåg att det aldrig
lönar sig eller är bra att falla tillbaka i gamla vanor.

Lars Winnerbäck släppte album och jag jobbade häcken av mig sex dagar i veckan
och var ledig en. Andra helgen i oktober åkte jag och mina pinglor till Sara i Halmstad
vilket blev en underbar helg på alla vis. SAJS kommer alltid vara underbara SAJS.
Jag övergav blondinerna och blev brunett och under hösten fick vi ändrade
famlijeförhållande hemma i aplared. Ibland vill livet inte riktigt som man själv vill.
Det blev ett tomt hus. En romans blossade upp och precis som förra gången var den
lika intensiv nu. Precis som du.

I november besökte jag akuten för första gången och blev hemskickad med
urinvägsinfektion. Livet var mest jobb ute i fristad, träning och sömn.
Dagarna rullade på i en hiskelig fart. Den 19:e såg vi Winnerbäck på hemmaplan
och han var lika fantastisk som vanligt. Den 25:e fick jag reda på att min ”urinvägsinfektion”
varit mer än så och blev inlagd på sjukhuset samma kväll. Världen kan vända snabbt
och du tvingas inse en hel del. Jag genomgick ultraljud, röntgen och ett antal klämmande
händer innan de hittade felet på min njure. Två operationer och några dagar senare fick
jag åka hem igen. Verkar som att jag får vänta till nästa år med att på riktigt rätta till
felet i min kropp.

6 december fyllde Melissa Horns stämma våra öron och jag blev förlskad i både hennes
musik och i C här. Jobbet bjöd på julbord på grand och Moa kom efter mycket om och
men hem igen. Julafton bjöd som alla år på släkten, maten & lycka men i år också på
ett nytt försök till att leva tillsammans. Jag hoppas att jag & Claes är tillsammans i många,
många nyårsresumeér framöver. Som vanligt yrade jag & världens bästa Frida runt på
rean tidigt på annandagen.

Precis som jag skrev när jag summerade förra året kan man titta tillbaka på året
och frundera, ångra och analysera. Men det enda du kan göra något åt, och påverka
är de åren du nu har framför dig.

Det nya året kommer ikväll skålas in i Aplared med min bästa vänner.
Det kommer bli en bra kväll & ett gott nytt år.


/ S

jag har kommit på vad som kanske är mest skämmigt i världen (typ).
det är att en lördag/söndag morgon visa sig ute på gatorna iförd klänning,
klackskor och gårdagens smink. alla förbipasserandes tanke "höhö, på
väg hem från bortamatch?"

egentligen vet ju inte alla andra vart den här tjejen har varit. kan ju ha sovit
hos en kompis lika gärna som hos en kille. men kanske är det bara jag som
(när detta händer) går och inbillar mig att ALLA verkligen stirrar.

men ibland har man tur. killen/kompisen what so ever kanske har ett par
skor man kan låna (se bild nedan), sminket tvättade man bort innan man
däckade, vinterkappan täcker klänningen & killen/kompisen what so ever
bor nära och the walk of shame blir inte så lång.



(utan strumpor också. fresch)

jag är lycklig för att det inte regnade på mig när jag gick hem imorses
jag är lycklig för att jag inte var sjukare än jag var, kunde varit mycket värre
jag är lycklig för att jag förmodligen får stanna på mitt jobb fram till sommaren
jag är lycklig för att jag ska få träffa mina workmates ikväll på julfesten
jag är lycklig för att jag ska se melissa horn på söndag
jag är lycklig för att moa kommer hem snart
jag är lycklig för att jag är lycklig med dig


/ S