sofias

en tjej som gick i min klass ett tag i nian, har gått bort.
hon hade fått cancer, och kunde tillslut inte kämpa
emot mer. jag kände verkligen inte henne väl, men
det blir ändå så verkligt på något sätt att life is too short.
det ena ögonblicket kan någon finnas mitt framför dig,
men i det andra vara borta. gud, det väcker så många frågor;
vart är borta? vart tar man vägen? är man död för evigheters
evighet eller föds man igen? känns det som när man sover?
jag började gråta, och kunde inte sluta. jag blir helt tokig av sånna
här tankar, och får sjukt ont i magen.
jag ska aldrig glömma att berätta för de jag har i mitt liv hur
mycket jag tycker om dem, det låter kanske klyshigt men man
vet verkligen aldrig vad som kan hända.


mina tankar går till malins familj, jag inte ens föreställa
mig hur det känns nu...





/ S

GODNATT!

ps. jag har så fina vänner.
vem behöver killar då?!

ps2. jag är inte bitter.

ps3. seriöst, jag har så fina vänner!

londonshopping...


jag på mässan med coola ögonfransar (kanske inte syns så tydligt
men det är en fjäril på kanten..) :)


nytt favoritlinne!


jag och mammi!


rockabillyfest, somnade kl sex på morgonen..!


har gjort tandbleknking, om tre dagar ska det slutliga resultatet synas.
jag återkommer med om det var värt att tömma kontot...


PUSS!

hej, jag heter sofia anna erika carlsson och jag fyllde 21 år i april.
jag växte upp med skilda föräldrar och fick det bästa av två världar.
när jag gick på dagis var jag kär i nino och lärde mig att läsa, och det
sistnämnda hjälpte mig att få hoppa upp en klass när jag började skolan.
jag ler när jag tänker tillbaka på när jag var liten; det fanns inga problem
i världen och kärlek var att skicka lappar till varandra och fråga chans.
jag växte upp och blev en riktigt plugghäst, som kanske inte tyckte det
var så roligt med läxor men som ändå ville vara duktig och få högsta betyg.
jag slutade nian, grät floder för rädslan inför allt det nya och saknad av det
gamla, men insåg snart att det bästa i livet låg framför mig. valde givetvis
den svåraste linjen entreprenör på teknis och spenderade de närmsta tre
åren med världens bästa klass och en utbildning i särklass. jag har varit kär
fler gånger än vad jag kan räkna på en hand (kanske till och med två) men
mina största förälskelser är få. jag har haft fem förhållanden med fyra olika
killar. jag har blivit dumpad, jag har dumpat. jag har blivit rejält sårad och
jag har säkerligen sårat. det värsta som egentligen hänt mig var när
någon jag trodde jag skulle leva hela livet med, valde att gå sin egen
väg. men jag tror på ödet och är helt övertygad om att det fanns en väldigt
bra mening med det också. jag har rest endel; varit i USA två gånger, london gånger
tre, spanien, italien, långresa till thailand, bali, malaysia och australien. 
i september 2009 började jag jobba på frinab, och där är jag kvar än. 
just nu i livet funderar jag över vad just livet är. ska jag verkligen bo i borås
hela livet? jag är livrädd för att jag vaknar upp om 20 år och inser att allt bara
gled förbi. jag önskar inget hellre än att jag kunde nöja mig, men jag vet samtidigt
att jag har en ganska orolig själ som funderar, reflekterar och analyserar allt. 
jag älskar att skriva, skulle skrivit en bok om jag visste vad den skulle handla om. 
jag har en egen lägenhet i villastan, vännerna tätt runtomkring (men några älskade alldeles
för långt bort), en bil, och med världens övertygelse; världens bästa familj.
jag är sjukt nöjd med vad jag gjort hittills under mina 21 år. jag tycker själv att jag blivit
ganska klok faktiskt. men jag har ett problem;

jag heter sofia anna erika carlsson, fyllde 21 i april, och har ingen aning om vad jag vill göra
med mitt liv.


/ S

jag är väldigt insnöad på svenska artister just nu,
sverige gör BRA musik! mycket veronica maggio,
håkan hellström, lars winnerbäck, daniel adams-ray,
oskar linnros.. mmmh.

annars är jag rätt trött på saker och ting just nu,
går och stör mig på att jag inte är helt säker på
vad jag vill göra med livet, vad jag vill göra när jag
är stor... det värsta är att man är stor snart. snart
är jag där i livet när jag ska vara det jag ska bli.
förstår ni?
om jag nu är där jag ska vara, då stör jag mig på
att jag vill tjäna mer pengar. jag stör mig på att
jag är singel, men hade jag haft pojkvän hade jag
med största säkerhet stört mig på det med.
det är som att jag aldrig riktigt kan nöja mig, och det
är tröttsamt.

såg sista avsnittet av grey's idag. jag tror mycket på det
dom sa, att anledningen att man känner att man klarar sig
bättre själv är att man är rädd för att så fort man förlitar
sig på något kan det så lätt försvinna.


godnatt,
/s