sofias

Just nu befinner jag mig i ett rum på vårt vandrarhem som ligger mitt på Hollywood Boulevard. Vi anlände till L.A idag, efter att imorses ha lämnat Bennett Valley och familjen. Precis som förra gången skapas ett stort tomrum nånstans i kroppen när man kramar Nancy, Warren och Neil hejdå. I left my heart...

Jag tror helt seriöst att Hollywood kan vara det mest överskattade stället någonsin. Men men det sagt betyder det inte att jag inte stortrivs eller gillar ruset som finns här. Man blir bara ännu en gång förvånad över att Walk of fame ligger i ett så relativt sunkigt område. Det betyder ju samtidigt inte att man inte är faccinerad av att gå över Britneys, Olsen sisters och alla andras stjärnor.. Men nånting med Hollywood känns bra.

Och jag fortsätter att fundera,
du är en idiot.
ibland undrar jag hur jag varje gång
är så dum. dum dum dum.

igår var det dags att ha entrprenörsavslutning. alltså en avslutning enbart för vår klass, dit vi bjöd in familjer, lärare och entreprenörs- ettor och tvåor. vi var på viskastrand i deras fina aula och det hela började med att jag, angelica och frida sjöng 'bring it all back'. kan tyckas vara ett lite konstigt låtval men; don't stop never give up, stämmer så bra in på klassen. programmet bestod sedan av stipendieutdelning, dimplomutdelning, berättande om år ett, år två och år tre, tal och annat smått och gott. det som kanske stack ut ur mängden var det uppträdande våra förädrar hade förberett. det var så otippat, i alla fall för mig som tydligen har en mamma som kan hålla tyst ordentligt! de hade skrivit låtar om oss, våra lärare och om att allt nu är slut. den sista låten hette "en hyllningssång till våra ungdomar". då var det nog ett par (många..) tårar som rullade utmed kinderna. det börjar ta slut. jag, angelica, helge och frida sjöng en till låt vid namn graduation, som bara stämmer i så bra på allt som händer just nu. When we leave this year we won't be comig back.

klassen (eller ska jag säga gänget?) begav sig sedan till gastromini elva för att äta väldigt god mat och lyssna till en massa tal. Åsa höll tal. underbara åsa. (som tidigare under dagen förresten fick bt buketten av oss). hon stod på en stol och pratade så att man bara ville slänga sig ner i sin säng och aldrig sluta lipa. ungefär. vi bär allt inom oss, vi lever vår liv framlänges men förstår det baklänges, var det hon gav med oss som visdomsord. gunnar pratade om vikten av att stå för det man tycker och hur viktigt det är att samtidigt njuta av livet. brita gav oss ett enkelt visdoms ord: ha inte för bråttom i livet. lena höll ett charmigt tal på svengelska och pär pratade om att sätta relationerna i centrum. allt som ni har presterat kan någon annan prestera, men ingen annan kan vara er. lars läste ett obegripligt visdomsord som jag inte minns nått av och mattelars valde kanske medvetet att hålla en låg profil. birgitta tog hjälp utav alfabetet och helge tackade klassen och tog upp att det är de där små tillfällena som man minns. alexander pratade om att inte nöja sig med ett okej utan att alltid försöka lite mer. AH, jag skulle kunna babbla om vår avslutning länge, länge till. men ni tröttnar väl.

kvällen tog inte slut förrän vid halv tolv och jag somnade med ett ganska tungt hjärta. ep05. ingen annan kommer vara ep05. hur ska vi klara oss? kära ep05.


den närmsta tiden:
idag: moas bal
imorgon: lunch, studentfix
torsdag: student
måndag: USA!

/s