hur dina drömmar sakta lossnar från mitt liv
precis som om inget hade hänt. när det egentligen har hänt miljoner
saker. när jag satt på bussen hem kom en våg av ledsamhet över mig.
men det berodde inte på att jag saknade honom eller det vi hade, utan
på att jag insåg att jag har gått vidare. det var ganska tungt att inse det,
att jag har roligare utan dig som det känns nu. jag hade hoppats på att
aldrig behöva känna samma sak som han gjorde när han valde att avsluta;
jag är inte kär i dig längre och jag kommer nog aldrig kunna bli igen.
nu ska jag krypa ner i min säng,
ensam, och jag gillar det.
(det blir många sånna här tunga inlägg nu, förlåt. stå ut bara.)
idag är jag farlig
idag tog jag körkort. ÄNTLIGEN. verkligen. detta var efterlängtat,
men oväntat. trodde inte jag skulle klara det första gången, men
tydligen gjorde jag det. så akta er ute på vägarna!
nu kan jag äntligen börja planera min höst.
och det känns skönt att kunna göra det,
utan att du springer runt i mina tankar,
du har slutat springa nu.
/ S
tänk om jag ångrar mig och ångrar mig igen
så kan jag känna att han på ett sätt gjort mig en tjänst genom att gå vidare
så fort. det får mig liksom att inse att vi förmodlilgen växer åt olika håll numera,
och inte åt samma så som vi gjorde när vi blev kära.
det känns lite lättare nu
det känns skönt att inte vakna med klumpen i magen längre,
och inte känna oro över vem han träffar och vem han blir kär i.
det är den nya han nu, och han är inte min och den nya sofia är inte
hans. det kan vara rätt skönt att vara sin egen ibland, eller hur?
/ S
lär mig gå på vatten
förr i tiden tror jag att jag tyckte det var lättast att bygga upp nått slags
staket runt min känslor, och inte visa någon om man var sårad eller ledsen.
det var bara speed 110 & försöka komma vidare med sitt liv om man mötte
en motgång.
den här gången är det annorlunda. dels för att jag faktiskt aldrig blivit så här
sårad förr och dels för att det har betytt så mycket under en så lång period.
om någon (även om det är den du älskade mest i världen och även om du kan
verka blåst) dumpar dig har du rätt att må dåligt. det är inte pinsamt.
den här gången har jag bestämt mig för att det är OKEJ att vara ledsen.
det är OKEJ att säga att jag har blivit dumpad, att det var hans beslut och att
det gör ont i hjärtat att veta att han redan träffar andra tjejer. det är OKEJ.
det är också okej att sluta göra allt för att få honom att inse att han begått sitt
livs misstag. det är okej att göra något som du tror kan få honom att inse att han
gjort helt rätt. för det är inte dig det hänger på längre.
jag tycker att det finns människor som är inblandade i detta som har hanterat
detta på helt fel sätt, inte sett till den andras känslor & kanske gått vidare för
fort med tanke på att vi nyss pratade om att dela våra liv tillsammans.
men vet ni vad? jag kan inte vara arg för det. men jag kan vara ledsen.
och det är jag. och det är OKEJ.
jag & angie på trägårn (jag är verkligen lyckligt lottad. jag har världens bästa vänner)
så att två själar kan få ro
jag tror att det beror på att jag sysselsätter mig till tusen. för att
slippa tänka på annat liksom. ni förstår.
veckan som gått har varit jobb, jobb, jobb, elfsborgsmatch, träning, teori,
torsdagskvällsfika, och lite annat smått och gott. sedan kom helgen
som ett svar på mina böner, thank god it was friday.
jag, frida och sofia visade upp våra skills i bowlinghallen och kvällen fortsätte
sedan med tv-häng hos claes. på lördagen hämtade frida & sofia mig på tok
för tidigt för att åka till gbg. som vanligt blev "jag ska inte shoppa nått alls",
inte alls en sann mening. man mår ju trots allt lite bättre av shopping.
money can't buy you love, men det kan baskene mig köpa
dig ett par snygga jenas, tröjor och snygga underkläder. kvällen
spenderades med angelica, emelie & linnea hos några boys på förfest
och sedan trägårn. en bra kväll.
idag är det söndag. I say no more.
tycker frida kan komma hem från
ellagården så vi kan hitta på nått.
/ S
here we go again
en funderings-text á la sofia.
jag tänker aldrig ljuga och säga att detta var det bästa som kunde hänt
eller att jag är glad att det tog slut mellan mig och magnus för så känner jag inte.
det var precis det värsta som kunde hända i mitt liv, i min lilla bubbla.
det krossade mitt hjärta, la till klumpen i min mage som inte verkar vilja försvinna
och så fick jag med lite sömnlösa nätter och cry-me-a-river-timmar på köpet också.
detta var som ni märker inte ett ömsesidigt beslut.
vet ni, jag trodde jag hade hittat my man, my soulmate. det är lite skrämmande
tycker jag, att någon, efter bara några veckor av sämre förhållande-kvalitet, kan
vara redo att kasta bort allt, att ge upp. jag blir ledsen i mitt hjärta när jag tänker
på det. men visst, man kan inte vara arg på någon för att den slutar älska,
man kan ju trots allt inte alltid välja sina känslors väg.
(vad man däremot kan göra är att kämpa för/med
någon som man en gång ville leva resten av sitt liv med)
kanske är det som mamma säger, att sånt här borde vara straffbart. det är så lätt att
lämna någon som man inte har något som helst ansvar för, trots allt man har delat och
en gång gemensamt velat. men visst, jag tror på robin när han säger att det går fler
tåg för en vaktmästare i min ålder (men jag ville ju inte ha fler tåg..) eller så kanske
borde man lyssna mer på claes filosofi att sånt här helt enkelt händer.
eller så är det bara så fel.
--
le mot dig och minnas vår tid tillsammans,
när vi lärde oss av varandra och vår kärlek växte.
den bästa kärleken väcker själen och får oss att vilja ha mer,
den tänder hjärtats glöd och lugnar sinnet.
det är vad du gett mig, och det hoppades jag få ge dig för alltid."
-
vad ska man skriva när livet faller ner över en?
vad ska man skriva när den man älskar mest
inte längre älskar tillbaka?
vad ska man skriva när hjärtat går sönder?
jag kan nog inte skriva nått alls än.
